Greklandsfrossa med ökad refinansieringsrisk i världen
Vi har sett det förut. Greklandskrisen har på nytt öppnat våra ögon för att vår svenska ekonomi är helt integrerad med andra länders. Oron från Grekland sprider sig snabbare än vinden. Från en dag till en annan kan synen på ett land ändras så drastiskt att landets regering inte längre kan hitta finansiering på marknaden.
Risken är att långivarnas vilja att låna ut pengar till krisländerna minskar eftersom de inte vet om de kommer att få tillbaka pengarna. Riskabla tillgångar möter nu ett enormt tryck och det finns en ökad risk för att centralbankerna på nytt behöver skjuta till pengar i systemet.
Vi talar om ökad risk för kreditoro, likviditetsbrist och kapitalbrist för att det finansiella systemet inte fungerar. Precis som under många tidigare kriser, inte minst på 90-talets Sverige och Lehman Brothers kraschen i USA ökar refinansieringsrisken på kreditmarknaden med svåra konsekvenser för de som drabbas.
Refinansieringsrisk är risken för att störningar, osäkerheter och volatilitet på kredit- och kapitalmarknader kan begränsa möjligheterna att refinansiera förfallande skulder. I allmänhet eftersträvas både vad gäller kapital- och ränteförfall en jämn förfallostruktur över tid, där även likviditetspåverkan vid större ränteförfall ska beaktas.
Refinansieringsrisken i det finansiella systemet kan leda till kapitalbrist eller lån till högre räntor. Den kortfristiga finansiering som många idag ligger på kan bli en dyr historia. Vid en refinansieringsrisk påverkas alla sektorer i samhället.
Grekland är just nu praktexemplet i världen med enorma lånebelopp som skall omsättas men där marknaden varit mycket tveksamma till att ställa upp med nya krediter när gamla löper ut. Man kan säga att landet invaggats i tron om att lånepengar obehindrad skulle fortsätt att strömma in.
Hur ser det ut i Sverige?
Sedan finanskrisen kan jag kan se en viss ökad insikt i Sverige om betydelsen att identifiera och värdera risk. Landet har fått en stabilisering på de finansiella marknaderna även om kanske marknaden för företagssektorn inte riktigt har återhämtat sig.
För privata sektorn är situationen snarare den motsatta med rekord av nya krediter av alla de slag såsom SMS-lån, blancokrediter och fastighetslån. Följden blir att svenska hushåll idag har en rekordhög ryggsäck av skulder att bära för lång tid framöver.
För många kommuner och kommunala företag materialiserades risk på ett högst påtagligt sätt under hösten 2008, när upplåning som betraktats som långfristig i själva verket visade sig vara kortfristig. Vad man kunde se under finanskrisen var att lånen i vissa lägen fick dramatiskt förändrade villkor och även i vissa lägen sades upp.
Det primära syftet med kommuners, landstings och kommunala företags upplåning är att finansiera långfristiga investeringar samt hålla kortfristig betalningsberedskap. Det är allmänt vedertaget att tidpunkterna för förfall i låneportföljen ska harmoniera med kommunens eller kommunkoncernens förväntade kapitalbehov och fastställda finanspolicy.
Av kommunsektorns nuvarande externa låneskuld på ca 360 miljarder gör jag bedömningen att ungefär hälften, består av lån som är upptagna med mellan 7 och 90 dagars kapitalbindning. Faktum är att många av Sveriges kommuner finansierar långa investeringar, ofta upp till 50 år med korta kapitalbindningstider och öppnar därmed för en ökad refinansieringsrisk.
Med tanke på att världens ekonomier idag är starkt inflätade med varandra där kriser förflyttar sig med ett enkelt tryck på tangentbordet är det inte en sund utveckling av den kommunala låneskulden. Grunden för låneskulden bör vara stabilitet och långsiktighet för att därmed minska refinansieringsrisken.
Lender of last resort
Under en längre period kunde svenska kommuner och landsting, liksom många andra låntagare, njuta frukten av ständigt flödande kapitalkranar. Bankerna lånade villigt ut pengar till en kostnad som understeg deras egen upplåningskostnad i kapitalmarknaden.
Denna tid är rimligen förbi. I kölvattnet på finanskrisen kommer en mängd förändringar i regelverk och tillsyn. Kapitaltäckningskraven höjs, ökade krav ställs på spårbarhet mellan upplåningskostnader och utlåningspris och att det finns en rimlighet i relationen risk/avkastning. Mer detaljerade regleringar för hur kapitalbasen i banker och finansiella institutioner ska beräknas kommer att införas.
Bankerna kommer i framtiden, pådrivet både av regulatoriska förändringar och marknadens krav, att behöva vårda sin kapitalbas och balansräkning på ett striktare och mer detaljstyrt sätt än tidigare. En trolig effekt är att andelen utlåning som styrs mot kommunal sektor blir lägre än tidigare och att prissättningen överlag justeras uppåt.
Som Kommungäld och kommunsektorns ”lender of last resort” var vi där när bankerna sade upp lån och ändrade villkoren under finanskrisen. Därmed kan man säga att vi även levde upp till Kommungälden i syfte att skapa en stabil och effektiv finansiering för landets kommunsektor.
Med den svenska kommunsektorns goda kreditvärdighet som grund kunde Kommuninvest leverera när andra finansiärer inte gjorde det. Som penningpolitisk motpart hos Riksbanken samverkar vi för att utveckla den kommunala sektorns finansieringsmöjligheter. Genom verksamheten blir Sverige mindre känsligt för systemrisker och ger landet större möjlighet att agera i nästa finanskris.
Om refinansieringsrisk och hur man undviker dessa kommer Kommuninvest seminarium på årets KOMMEK att handla om. Jag är moderator och leder seminariet. Varmt välkomna!
Lena Bäcker
Chefekonom
Kommuninvest Sverige
För att läsa mer om konjunktur och global ekonomi:
http://www.kommuninvest.se/blogg/2010/05/07/ett-grekisk-drama/
http://www.kommuninvest.se/blogg/2010/04/23/sa-sakras-framtidens-kommunfinansiering/
http://www.kommuninvest.se/blogg/2010/04/26/global-konjunkturrapport-islossning-pa-varldshaven/
http://www.kommuninvest.se/blogg/2010/04/15/2010-ekonomiska-varproposition-chefekonomen-kommenterar/
http://www.kommuninvest.se/blogg/2010/04/13/den-svenska-ekonomin-blir-alltmer-globaliserad/
http://www.kommuninvest.se/blogg/2010/02/09/oecd-rapporter-visar-uppgang-och-nedgang-i-konjunkturen-
