Förväntade resultat av EU:s stresstester

Efter en tid av spekulationer har stresstesterna för 91 aktörer inom EU:s banksektor offentliggjorts. Det var vid toppmötet i Europeiska rådet den 17 juni som medlemsländerna kom överens om att i juli offentliggöra de största europeiska bankernas resultat från stresstesterna. Genom offentliggörandet hoppas EU kunna sända en signal till marknaden som minskar risken för nya spekulationer och osäkerhet.

Inför resultaten uppmanades länderna att stå beredda för att vidta nödvändiga åtgärder, främst genom att kräva att vissa banker skulle höja kapitalnivån genom medel från den privata sektorn och om så nödvändigt vända sig till faciliteter som skapats av medlemsländernas regeringar. Om ett EU-land inte skulle ha tillräckligt med resurser för kapitaltillskott har även vägen öppnats för att använda sig av EU:s lånefacilitet på 500 miljarder euro, men mot strikta villkor.

Man valde strategiskt att presentera stresstestet från de 27 EU medlemsländernas efter 18.00, efter det att de europeiska marknaderna stängt. De testade bankerna – som bland annat inkluderar de fyra svenska storbankerna – står för omkring 65 procent av Europas banksektor, enligt The Committee of European Banking Supervisors (CEBS) som tagit fram modellen för testerna.

Det var sju europeiska banker som inte klarade de europeiska stresstesterna. De sju bankerna bedöms totalt ha 3,5 miljarder euro för lite i primärkapital.

Av de grekiska bankerna var det bara Agricultural Bank of Greece inte klarade stresstestet, medan det i Tyskland bara var Hypo Real Estate.

I Spanien hade sparbankerna, som väntat, svårt att få godkänt betyg i stresstesterna. Cajasur, Espiga, Banca Civica, Diada och Unmin klarade inte stresstesterna.

De två förstnämnda borde inte ge upphov till någon oro då tyska staten garanterar Hypo Real medan den Grekiska staten (givet att man fortsätter göra framsteg med saneringen av statsfinanserna) har finansiering från EU/IMF om det skulle behövas.

Att hela fem spanska banker missade beror dels på att Spanien valde att testa betydligt fler av sina banker än något annat land, dels på den svåra situationen för fastighetssektorn i landet.

Sammanlagt så saknas dock bara 3.5 miljarder euro för att de sju bankerna i det stressade scenariot ska komma upp till kravet på minst 6% primärkapital så i det stora hela ser problemet ut att vara litet och betydligt mindre än förväntningarna som låg på mellan 30-100 miljarder euro.

Förväntningarna var att tre grupper av banker skulle få problem med testerna: tyska Landesbanker, spanska Cajas och grekiska banker. EU:s stresstester av europeiska banker låg således i linje med förväntningarna och bidrog till att den amerikanska börsen fortsatte att stiga inför fredagens avslut.

De fyra svenska storbankerna – Nordea, SEB, Svenska Handelsbanken och Swedbank – klarar CEBS stresstest med god marginal. 

Syftet med stresstestet är att bedöma bankernas styrka och förmåga att klara ekonomiska chocker samt att identifiera eventuella ytterligare behov av kapital. Resultaten av stresstestet är dock inte en prognos över bankernas utfall, utan ett test av bankernas motståndskraft mot möjliga krisscenarier.

Stresstestet omfattar ett hypotetiskt scenario som innebär stigande räntor samt en försämrad BNP-utveckling med tre procent sammantaget över åren 2010-2011, stigande arbetslöshet och högre räntor jämför med ECB:s tidigare prognoser. Dessutom antas en”sovereign crisis” med förluster relaterade till vissa länders statsobligationer.

Spanien har låtit testa betydligt fler banker än övriga (90% av marknaden jfr EU-snittet på 65%). Schweiz planerar också att offentliggöra sina stresstester inom kort. Testen ska enligt egen utsago vara betydligt hårdare än EU:s men trots det ska systemviktiga banker som Credit Suisse och UBS ha klarat sig bra.

Redan har dock hörts flera skeptiska röster som menar att antagandena i stresstesten inte varit tillräckligt tuffa och bara förutsatt en mild recession i Europa och inget antagande om att någon stat skulle ställa in betalningarna. EU tillbakavisar kritiken och säger att sannolikheten bara 5% för att det stressade scenariot ska uppstå vilket gör testet betydligt tuffare än USA:s motsvarighet där sannolikheten för det stressade scenariot antogs vara 15%.

Offentliggörandet bör ses som ett viktigt steg mot att förbättra insynen och stärka marknadens förtroende. Dessa åtgärder kompletterar de finansiella åtgärder som redan vidtagits, bland annat inrättandet av the European Financial Stability Facility (EFSF) och den pågående förstärkningen av den ekonomiska och finansiella tillsynen i EU-länderna.

Förhoppningarna är att stresstesterna skall skingra en del orosmoln på de finansiella marknaderna. Inför offentliggörandet rådde dock osäkerhet om testerna var tillräckligt skarpt utformade och transparanta. 

Mot den bakgrunden var det bra att resultatet från varje individuell bank har publicerats och att man inom EU söker nya finansiella effektiva strukturer för att stärka den europeiska kontinentens långsiktiga stabilitet och konkurrenskraft.

Lena Bäcker

Chefekonom

Kommuninvest Sverige

För att läsa mer på CEBS hemsida:

http://www.c-ebs.org/EuWideStressTesting.aspx

Moody’s ger Kommuninvest högsta möjliga kreditrating

Lena Bäcker

Chefekonom

Kommuninvest i Sverige

EU-kommissionen har lämnat förslag för starkare ekonomisk styrning av medlemsländerna

Vi ser EU-kommissionens förslag som intressant och nödvändigt i det fortsatta byggande av konkurrenskraftigt Europa.

Lena Bäcker

Chefekonom

Kommuninvest Sverige

För att läsa mer på EU-kommissionens hemsida:

http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=MEMO/10/288&format=HTML&aged=0&language=EN&guiLanguage=en

För att läsa mer om EU:

 http://www.kommuninvest.se/blogg/2010/07/12/kommuninvest-medverkade-pa-sveriges-vag-i-eu-2020-strategin-i-almedalen-2/

http://www.kommuninvest.se/blogg/2010/07/09/greklandskrisen-leder-till-kommun-och-lanssammanslagningar/

http://www.kommuninvest.se/blogg/2010/06/30/kommuninvest-i-nordisk-media-europeiskt-natverk-ska-starka-kommunala-finanser/

http://www.kommuninvest.se/blogg/2010/06/27/lena-backer-leder-seminariet-om-eus-framtidsstrategi-sveriges-vag-i-eu-2020-strategin-i-almedalen/

http://www.kommuninvest.se/blogg/2010/06/16/kommuninvest-chefekonom-global-bnp-nedgang-eller-w-dipp-inget-huvudscenario/

Bakåtblick av en händelserik Almedalsvecka

Årets Almedalsvecka i Visby var mycket trevlig och givande. Arrangemanget slog alla tänkbara rekord. Enligt preliminära beräkningar har 12 000 människor besökt seminarier under veckan. I fjol var siffran 7 500. Antalet seminarier har varit 1 400 och 900 journalister beräknas har varit på plats.

Även Kommuninvest var på plats och genomförde för första gången egna aktiviteter samt deltog i flera andras. Fem intensiva dagar fylldes snabbt med möten, diskussioner och seminarier. Här är några höjdpunkter och tillbakablickar under sommarveckan i Visby.

Redan på måndag morgon var jag moderator för Europeiska Socialfondens och Europeiska Unionens intressanta seminarium om EUs framtidsstrategi och ”Sveriges väg i EU – 2020-strategin”. En viktig strategi om hur Europa kan resa sig efter den värsta krisen sedan EUs bildande. Några av de frågor som behandlades var: Går det att förena tillväxt och hållbar utveckling i Europa? Vad är svaret när omvärlden konkurrerar med låga löner och lägre standard för arbetsvillkor. Hur kan Sverige bidra i debatten och hur kan EUs strukturfonder användas för att öka sysselsättning och lika villkor på marknaden? Ger EU‐bidragen något resultat?

På kvällen bjöd Kommuninvest på en trevlig mingelkväll med temat medeltidsbuffé och underhållning.    

Tisdags morgon bjöd på Swedbanks seminarium om den viktiga frågan gällande ungdomsarbetslösheten där olika aktörer presenterade förslag på lösningar. Åsikterna var många men förenades till att olika aktörer måste öppna sina dörrar så att de unga får praktik och därmed en fot in i arbetslivet.

Efter lunchen var det dags för Kommuninvest välbesökta arrangemang ”Det ska vara lönt att sköta i – finansiering av välfärd i globalt perspektiv”. Deltagare var Ebba Lindsö, Bengt Dennis och Kommuninvest Vd Tomas Werngren.  

Under seminariet diskuterade deltagarna ägaransvar, etik och riskkontroll. Risker i ett lokalt, regionalt och nationellt perspektiv. Risker i ett Europaperspektiv, där Grekland oundvikligt kommer att hamna i fokus. Risker i ett Asienperspektiv och hur man betraktar och finansierar sin välfärd. Vad kan vi lära från andra delar av världen, ifråga om framgångar och misstag?

Ebba Lindsö påpekade att för 100 år sedan var Uruguay bland de rikaste länderna i världen och Sverige bland de fattigaste. Sedan dess har världen förändrats. Ebba menade att det handlar om ledarskap och att våga gå sin egen väg.

Bengt Dennis ansåg att det macroekonomiska och politiska ramverket runt risk inte finns i dag. Långsiktighet och skuldsolidering är receptet för att ordna upp detta. Bengt gav de eftertänksamma orden att, vi aldrig kommer att kunna reglera bort kommande kriser men lindra dem. 

Tomas Werngren tog upp vikten av värderingar och prissättning på risk. Ägarnas ansvar måste tas var den tes Tomas gav.

På onsdagen var det dags för Sveriges Träbyggnadskanslis intressanta seminarium ”Miljonprogrammet 2.0″.  Några av de frågor som jag tog upp under seminariet var: Hur ser Sveriges Kommungäld på konjunkturläget och hur påverkar omvärlden den svenska ekonomin? Hur stora är riskerna för en dubbeldipp i ekonomin? Hur påverkas investeringarna av det som händer i vår omvärld? Vilka är kommunsektorns främsta utmaningar och vilken roll spelar miljonprogrammet? Går det att kombinera finansiell effektivitet med klimatfrågan? 

Den fristående tankesmedjan Global utmaning bjöd under torsdagen på ett bra seminarium där EU-parlamentarikern Göran Färm gav oss sin syn på EU och Eurons framtid. Göran var positiv till framtiden och menade att Europa går stärkt ur denna kris och att fler länder än idag har euron inom en 10-års period.

Efter alla dessa aktiviteter var dags att resa hem, fylld av nya intryck, många möten med gamla goda vänner och nya intressanta bekantskaper som jag fick förmånen att lära känna. Ser redan fram emot att förhoppningsvis få delta i nästa års Almedalsvecka.

Nu hägrar semester och för egen del blir det en resa som jag länge velat göra till Mittens rike och Kina.

Jag önskar dig en riktigt skön sommar och härlig ledighet!   

Lena Bäcker

Chefekonom

Kommuninvest Sverige

För att läsa mer om Almedalsdeltagandet:

http://www.kommuninvest.se/blogg/2010/07/09/kommuninvest-talar-om-konjunktur-kommunsektorn-och-finansiering-av-miljonprogrammet-i-almedalen/

http://www.kommuninvest.se/blogg/2010/07/12/kommuninvest-medverkade-pa-sveriges-vag-i-eu-2020-strategin-i-almedalen-2/

Kommuninvest medverkade på ”Sveriges väg i EU – 2020 strategin” i Almedalen

Redan tidigt på måndag morgon var det dags för det första arrangemanget under Almedalsveckan där jag var moderator för Europeiska Socialfondens och Europeiska Unionens intressanta seminarium om EUs framtidsstrategi och ”Sveriges väg i EU – 2020-strategin”. Strategin som skall lyfta Europa ur den värsta krisen i EU:s historia.

Arbetet med att skapa en ny efterföljande strategi till Lissabonstrategin har pågått under en tid och den nya strategin EU-2020 strategin syftar till att göra EU till världens mest konkurrenskraftiga ekonomiska område med full sysselsättning och social sammanhållning.

EU 2020 ska bygga på lärdomar från Lissabonstrategin och samtidigt lägga större fokus på nya utmaningar i form av globalisering, gröna jobb och grön teknik. EU: s viktigaste uppgift måste nu bli att fokusera på att uppnå klimatmålen. EU:s stats- och regeringschefer har ett ansvar för att styra EU 2020 men EU-parlamentet tillsammans med de nationella parlamenten kommer att också att ges ett större ansvar.

I den nya strategin ska länderna komma överens om nationella mål som ska ta hänsyn till varje lands förutsättningar samtidigt som de hjälper EU att nå de övergripande målen. EU-kommissionen ska följa utvecklingen och varna om länderna inte gör tillräckligt.

EU håller redan ögonen på EU-ländernas statsfinanser för att förebygga hot mot euroområdet. EU 2020-strategin blir nu ytterligare ett instrument för att skydda EU:s konkurrenskraft.

Man lyfter fram sju initiativ som EU bör vidta för att öka tillväxten och skapa fler jobb. Det rör sig bland annat om storsatsning på FoU, snabbare utbyggnad av höghastighetsinternet och större användning av förnybara energikällor.

Seminariet var mycket välbesökt med dubbelt så många besökare som arrangörerna räknat med skulle komma. Några av frågorna som diskuterades var:

Går det att förena tillväxt och hållbar utveckling i Europa? Vad är svaret när omvärlden konkurrerar med låga löner och lägre standard för arbetsvillkor. Hur kan Sverige bidra i debatten och hur kan EUs strukturfonder användas för att öka sysselsättning och lika villkor på marknaden? Ger EU‐bidragen något resultat?

Olika tunga samhällsaktörer gav oss bilden av nuläget och framtiden.  

Amelie von Zweigbergk, Statssekrerare hos Statsrådberedningen/EU-minister Birgitta Ohlsson gav oss en god inblick av regeringens arbete och syn på Köpenhamnsmötet, EUs tillväxtstrategi såväl Lissabonsstrategin som EU 2020 strategin. Amelie var positiv och menade att krisen förenar Europa och därmed skapar goda förutsättningar för att den nya EU strategin 2020 kan lyfta Europa på den ekonomiska världskartan.

Därefter tog Erik Ljungberg, kommunikationsdirektör Scania över. Scania är en intressant förebild för näringslivet där man tog tillfället att vidareutveckla 5 000 av sin personal i lågkonjunkturen med hjälp av EU-medel/Socialfonden, en satsning skulle det visa sig vara helt rätt nu när konjunkturen vänder. 

Åsa Lindh, Generaldirektör för Svenska ESF-rådet var den som poängterade en god uppföljning av EUs strukturfonder och att det finns många goda projekt som vi borde lära mer av. 

Per-Arne Andersson avdelningschef lärande och arbetsmarknad, SKL gav oss intresseorganisationens syn på EU  2020 och menade att EU 2020 även var intressant för kommunsektorn att delta i. 

Åsa-Karin Engstrand som ingår i ESFs Tema Integration i Arbetslivet, Linköpings Universitet gav oss slutligen en närbild av socialfondsprojekten med såväl sådant som funderat bra som sådant man skulle kunna göra bättre.

Publiken var engagerade i ämnet och hade många relevanta frågor, 1 1/2 timme gick mycket fort.

Kontentan från seminariet var att den nya EU 2020-strategin och EUs Socialfond är viktiga redskap för det fortsatta arbetet att lyfta länderna mot ett hållbart samhälle. Partnerskap och att arbeta över gränserna mellan olika sektorer kommer att vara grundläggande för om det hela skall lyckas. Deltagarna var enade om att krisen har skapat en större medvetenhet runt frågorna och därmed goda förutsättningar att lyckas.

Jag kan se att det kommer bli en tuff uppgift för Europa att komma på fötter igen efter den längsta och djupaste ekonomiska krisen sedan EU bildades. Det är också utgångspunkten i den nya ekonomiska strategin EU 2020. Krisen har blottat stora brister hos en ekonomi som redan har problem till följd av globaliseringen, bristande resurser och en åldrande befolkning.

Betydelsen av strategin men inte minst genomförandet i de olika länderna kommer att ha en viktig roll för Europas framtid och speglar den roll vi kommer att ha i framtiden. Jag tycker att det var mycket roligt att få leda seminariet och kommer att i allra högsta grad fortsätta följa EU 2020 såväl ur ett svenskt som ur ett europeiskt perspektiv.

Sist men inte minst vill jag tacka föredragshållarna och publiken för en riktigt trevlig och intressant förmiddag i Almedalens strålande sol.

Lena Bäcker

Chefekonom

Kommuninvest i Sverige

Ny rapport om välfärdens finansiering

Som en av finansiärerna av välfärden ser vi att samhällsdebatten tenderar att fastna i ett tidsperspektiv av några år framåt i tiden. Medan de stora utmaningarna som vårt samhälle och land står inför, finansieringen av framtidens välfärd, är det ganska tyst omkring.

Faktum är att framtiden redan är här och vi måste börja diskutera lösningar nu för att kunna agerande i tid och på ett bra sätt finna lösningar för de enorma utmaningar som vi står inför. Jag ser också att våra nordiska grannländer på flera sätt har kommit längre i diskussionerna. På årets Finansdagar 2010 var det även temat för det nordiska seminarium som jag var moderator för.

Faktorer som ökade krav från skattebetalarna, demografisk, medicinsk- och teknisk utveckling gör att gapet mellan efterfrågan och utbud hela tiden ökar. Rapporter visar att de barn som föds i dag kan komma att bli minst 100 år gamla. Här tillkommer även de utmaningar som en kraftig folkminskning för med sig i vissa kommuner.

I början av året tillsatte tankesmedjorna Arena Idé (vänster) och Timbro (höger), en gemensam och tvärpolitisk kommission om välfärdens framtida finansiering. Kommissionens uppdrag var att närmare diskutera de politiska överväganden som krävs. 

Kommissionen har letts av f d statssekreteraren Per Borg (S) och härutöver bestått av Lars Tobisson, tidigare vice partiledare (M), Berit Rollén, f d statssekreterare (S), Monica Werenfels Röttorp, tidigare partistyrelseledamot (FP), Niklas Nordström, f d ordförande i SSU, Eva Fernvall, tidigare ordförande i Vårdförbundet samt Jens Magnusson, välfärdsekonom på SEB Trygg Liv.

Nu är den så kallade Borg-kommissionen klar med sin rapport ”Vi har råd med framtiden”. Huvudbudskapet är att detta är ett mångfacetterat problem som partierna måste ta tag i för att gemensamt hitta en lösning. Ett första steg vore att tillsatta en parlamentarisk utredning. 

Författarna menar att det inte går att låtsas som ingenting och det finns inga enkla lösningar. Medborgarna måste vara beredda att betala mer själva. Politiken måste göra detta möjligt och tillåtet. Men för att man ska veta vad som gäller måste gränserna för det offentliga åtagandet inom vård och omsorg göras tydligt.

Detta är nödvändigt av två skäl. Dels för att skattfinansiering inte är tillräcklig för att klara det framtida behovet och efterfrågan av vård och omsorg, dels för att vi riskerar en förtroendekris för det offentliga, som på sikt kan leda till att viljan att bidra försvagas. Problematiken är välkänd och rapporten innehöll inga överraskningar men väcker tankar för agerande.

Under våren presenterade även Sveriges Kommuner och Landstings politiska beredningar, en rapport på ämnet, ”Framtidens utmaning – välfärdens långsiktiga finansiering”. Enligt beräkningarna i rapporten kommer gapet mellan behov och offentliga resurser, i dagens prisnivå, vara runt 200 miljarder kronor år 2035. Det motsvarar en kommunal skattehöjning på cirka 13 kronor, det vill säga om gapet enbart skulle finansieras med skatt.

Men anser att problemet med den framtida finansieringen av våra välfärdstjänster är inte att det saknas resurser totalt sett, utan hur dessa ska kunna kanaliseras till välfärdstjänster. Man har ställt frågan om vad som är rimligt och inte rimligt inom en skatte­finansierad välfärdsstat men svaren har inte varit eniga.

Som Sveriges Kommungäld ser vi att många breda lösningar måste lyftas fram och genomföras, där omprioriteringar av välfärdstjänster och transfereringar kan vara en pusselbit. 

Oavsett förslag till lösning, behöver debatten komma igång på allvar där vi måste våga prata om lösningar såsom effektiviseringar, prioriteringar, det offentliga åtagandets omfattning och innehåll med flera.

En lösning är att fler arbetar och längre. Faktum är från början av 2000-talet har fler valt att fortsätta arbeta efter uppnådd pensionsålder. 106 000 av 847 000 personer i åldern 65-74 år var sysselsatta under 2008. Det motsvarar 12 % att jämföra med 9 % för 2004. Men det räcker troligen inte.  Även frågan om vad som skall ingå i som välfärdens kärna bör ställas, prioriteringar inom verksamheter, ökad egenfinansiering är frågor som kommer upp.

Sverige är givetvis inte på något sätt ensam om dessa välfärdens utmaningar, faktum är att i hela Europa är frågan högaktuell.

I nätverket Chief Economists Network of the European Association of Public Banks (EAPB)” dvs 16 av Europas chefekonomer inom den offentliga sektorn är ämnet högintressant och vi tittar på frågan såväl från våra egna länders perspektiv som ur ett europeiskt. 

Återkommer längre fram med vad vi kommer fram till i dessa diskussioner.

Lena Bäcker

Chefekonom

Kommuninvest Sverige

För att läsa tankesmedjornas rapport:

Välfärdsrapport TIMBRO

Stark svensk ekonomi ger nya pengar till välfärdens kärna

Nordisk trend av ökad kommunsamverkan och kommunsammanslagningar

Genom att studera det lilla kan man förstå det stora. Aktörerna inom den offentliga sektorn är starkt förenade med varandra. Finanskrisen och Greklandskrisen har också lärt oss att världens ekonomier är helt integrerade med andra länders. Men i de nordiska länderna Sverige, Danmark, Norge och Finland ser det statsfinansiellt i jämförelse med flera andra europeiska länder bra ut. Även för att möta effekterna av eurozonkrisen.

En del är med i EU, någon har euron, ett fjärde land pumpar upp mycket olja. De fyra stora nordiska länderna beräknas alla nå en tillväxt på drygt 1 procent under 2010.

Det som skiljer länderna mot de övriga europeiska är främst att man har statsfinanserna under kontroll och en positiv handelsbalans.

De är alla välfärdsstater med en stor offentlig sektor, som präglas av en stabil parlamentarisk demokrati och en organiserad arbetsmarknad. Faktum är att de nordiska länderna har utvecklat ett samhälle som internationellt betecknas som ”Den nordiska välfärdsmodellen”.

Kommunernas ekonomi i de nordiska länderna är starkt beroende av vad staten gör. Inte minst när det gäller statsbidragen. Men för kommunens ekonomi är det också viktigt vad som händer med exempelvis jobben, infrastrukturen och socialförsäkringarna.  Allt hänger ihop och allt påverkar på ett eller annat vis kommunerna och därmed människorna som bor där. Så för att förstå ett land måste man förstå kommunerna. 

Som ett led i att skapa finansiell offentlig effektivitet har Grekland påbörjat en omfattande kommunreform. Även i våra grannländer pågår arbetet med att rusta den offentliga sektorn inför framtidens utmaningar. Följden är ökade antal samverkansformer där flera är helt nya för sektorn. Kommunstrukturen har nyligen ändrats i både Danmark och Finland. I Norge har sjukvården fått statlig huvudman och bolagiserats. 

Hur ser det då ut i vårt eget land? Faktum är att Sverige redan har genomgått tre landsomfattande kommunreformer.

Första kommunreformen

I samband med att 1862 års kommunalförordningar om kommunalstyrelse i stad och på landsbygden trädde i kraft den 1 januari 1863 indelades landet i cirka 2500 primärkommuner.

Andra kommunreformen

Under 1900-talet hade en omfattande befolkningsomflyttning och urbanisering ägt rum i landet. Landsbygdens andel av befolkningen minskade, och många av de små enheterna hade svårt att klara de allt större uppgifter som kommunerna fick. Över 500 av Sveriges kommuner hade mindre än 500 invånare år 1943.

Frågan utreddes av 1943 års Kommunindelningskommitté som kom fram till att antalet landskommuner radikalt måste minskas. Den 1 januari 1952 försvann de 2281 huvudsakligen sockenbaserade kommunerna på landsbygden som kommunala enheter och ersattes av 816 ”storkommuner”. Storkommun var ett begrepp som hade myntats för att skilja de nya kommunerna från de tidigare, eftersom de vanligen hade samma namn som en av de enheter som lagts samman. Det ingick dock inte i den officiella benämningen.

Reformen berörde i princip endast landsbygden. Städernas antal var oförändrat 133 och köpingsantalet ökade något. De tre kommuntyperna landskommun, köping och stad bestod formellt i ytterligare nära 20 år, men skillnaderna hade reducerats så mycket, att några nya städer därefter inte behövde bildas.

Tredje kommunreformen

Ganska snart visade det sig att 1952 års reform inte varit tillräckligt genomgripande. Man började nu fundera på centralortsprincipen. Samtidigt skedde förberedelser för andra reformer som också skulle leda fram till en mer enhetlig lokal förvaltning av Sverige, som till exempel tingsrättsreformen (då vissa städers egna jurisdiktion avskaffades) och polisväsendets förstatligande samt förändringar på skatteförvaltningens område.

Riksdagen tog beslut om kommunreformen 1962. Processen inleddes 1 januari 1964 då landets kommuner grupperades i 282 kommunblock.

1 januari 1971 infördes en enhetlig kommuntyp, då samtliga tidigare landskommuner, städer och köpingar ombildades till enbart kommuner. Samtidigt upphörde de få kvarvarande municipalsamhällena. Först 1974 var reformen huvudsakligen avslutad då de flesta nya kommunerna bildats. 1980 upphörde det sista kommunblocket. Det tog ett antal år att konsolidera de nya kommunerna och redan 1980 skedde några delningar. Antalet kommuner var 1992 uppe i 286 och i dag är antalet 290. (Källa Wikipedia)

Framtiden

Som Sveriges Kommungäld ser vi att sektorns utmaning inte främst ligger i den konjunkturnedgång som vi känt av, utan de stora frågorna är kommunsektorns pensionsskuld, upprustningen av miljonprogrammets bostäder och innehållet/finansieringen av den framtida välfärden. Faktorer som ökade krav från skattebetalarna, demografisk, medicinsk- och teknisk utveckling gör att gapet mellan efterfrågan och utbud hela tiden ökar. 

Här tillkommer även de utmaningar som en kraftig folkminskning för med sig i vissa kommuner. Vi ser att urbaniseringen är en stadig trend. Faktum är befolkning ökar i hälften av Sveriges kommuner och minskar i de övriga. Flera av dessa kommuner präglas av en allt större andel åldrande befolkning.    

Följden kan bli att den regionala obalansen förstärks där de större tillväxtregionerna karaktäriseras av en god ekonomisk tillväxt, en positiv befolkningsutveckling och ett diversifierat näringsliv.

I de mindre regionerna kan förhållanden blir det motsatta. en befolkningsminskning, en ökad risk för skev åldersstruktur och ett näringsliv präglat av en ensidighet. Risken finns att andelen befolkning, sysselsättning och produktion fortsätter att öka i storstadsregionerna medan övriga regioner kan komma att minska sina andelar.

Ökad samverkan

I globaliseringen och urbaniseringens värld ökar således behovet av ständig förändring och utveckling. Faktum är att vi ser en trend på ökad samverkan hos landets kommunsektor. Syftet är att möta framtidens utmaningar med ökad finansiell effektivitet och kvalitét. Exempel på olika samverkanslösningar som vi ser är kommunalförbund med nya inriktningar, uppdragsförsäljningar och vissa fall diskussioner om kommunsammanslagningar. 

Samverkansformerna innebär inte att det kommer in några nya pengar i systemet, men stordriftsfördelar möjliggör på sikt vissa besparingar genom att verksamheten blir effektivare. Det kan handla om minskade overheadkostnader, att uppnå en bärkraft för specialister med olika uppdrag samt sammanslagningar till större enheter.

Vår bedömning är att vi kommer att få se fortsatt ökad samverkan såväl horisontellt som verikalt, mellan den offentliga och privata sektorn inom en rad olika områden.

På bloggen finns det mycket mer att läsa om detta. Det skall bli intressant att följa utvecklingen.   

Lena Bäcker

Chefekonom

Kommuninvest Sverige

Greklandskrisen leder till kommun- och länssammanslagningar

Grekland och dess bekymmersamma ekonomiska situation har under våren varit i hetluften för många diskussioner och spekulationer. Det visar sig att ett litet land i Europa med 2.5 procent av EUs BNP riskerar att ”Att liten tuva stjälper stort lass”. EMU-medlemskapet skulle ha blivit landets möjlighet att hantera strukturproblem men den globala finanskrisen blottlade landets både akuta som långsiktiga problem. 

Som en följd av krisen stöps nu den grekiska ekonomin och statsapparaten om på ett sätt som få hade kunnat föreställa sig för några månader sedan. De drastiska besparingsåtgärderna har redan börjat ge effekter och i tysthet tas nu en rad beslut med syfte att skapa en finansiellt effektivare offentlig förvaltning. 

I Grekland har en ny kommunreform som rör det lokala självstyret redan röstats igenom och ska genomföras i samband med de kommunala valen i november. Det handlar om en omfattande sammanslagning av existerande kommuner där antalet ska reduceras från 1 034 idag till ungefär 260, vilket ger betydande stordriftsfördelar och besparingar som följd. Därtill avskaffas dagens 76 län och ersätts med 13 nya regioner, motsvarande de svenska landstingen. Den årliga kostnadsbesparingen uppskattas till 500 miljoner euro, men framför allt finns det förväntningar om bättre offentlig service på sikt. 

Kommunreformen i Grekland kommer dessutom att ha en betydelse som vida överstiger den kommunala sektorn, eftersom ett framgångsrikt genomförande ses som ett prejudikat även för andra delar av den grekiska offentliga sektorn. 

De ekonomiska och finansiella följderna för den offentliga sektorn i de länder som har ansträngda statsfinanser var också uppe för många diskussioner på vårt senaste europeiska chefekonommöte i Bulgarien. Det som händer i Grekland är ett exempel på detta. Det skall bli intressant att följa den fortsatta utvecklingen. 

Lena Bäcker 

Chefekonom 

Kommuninvest Sverige

Kommuninvest talar om konjunktur, kommunsektorn och finansiering av miljonprogrammet i Almedalen

Under Almedalsveckan arrangerade Sveriges Träbyggnadskansli ett intressant seminarium ”Miljonprogrammet 2.0″ där Kommuninvest medverkade som föreläsare. Några av de frågor som jag tog upp under seminariet var: Hur ser Sveriges Kommungäld på konjunkturläget och hur påverkar omvärlden den svenska ekonomin? Hur stora är riskerna för en dubbeldipp i ekonomin? Hur påverkas investeringarna av det som händer i vår omvärld? Vilka är kommunsektorns främsta utmaningar och vilken roll spelar miljonprogrammet? Går det att kombinera finansiell effektivitet med klimatfrågan?

Övriga talare vid seminariet var:

Erik Lindbäck, Vd Lindbäcks Bygg

Curt Eliasson, Vd SABO

Fredrik Von Platen, fd Generaldirektör Boverket 

Chris Heister, Landshövding i Västerbottens län

Niclas Svensson, Kanslichef Sveriges Träbyggnadskansli

Ewa Thalén Finné, Riksdagen, Moderaterna

Patrick Björck, Riksdagen, Socialdemokraterna

Arbetarrörelsens tankesmedja

För att se hela inspelningen av miljonprogramsseminariet klicka på nedanstående länk. Kommuninvest kommer in i första delen efter 1 timme av sändningen. 

http://www.trabyggnadskansliet.se/

Lena Bäcker

Chefekonom

Kommuninvest i Sverige